Dagen efter lämnade han de tjugu kronorna till Percy med en likgiltig gest:
— Här har du!
Percy var mycket viktig. Han drog upp en anteckningslista ur kavajens innerficka och bad Stellan vända sig om, så att han kunde skriva bet. för hans namn på ryggen. Stellan vände honom föraktligt ryggen, och Percy skrev.
— Nu kan du se själv att ja skrivit bet. för ditt namn.
— Det bryr ja mig inte om.
Percy fortsatte:
— Å så hade vi sammanträde hemma hos mig i går kväll, och vi kom överens om å köpa en kristallkrona.
— Var ska ni få den?
— Jo, pappa har en, som han säljer för inköpspris, för den goa sakens skull.
Stellan log; han försökte härma sin fars leende: