Han nämnde inte heller någonting till sin far om sitt nya förvärv. Han stoppade häftena ned i en skrivbordslåda för att de ej skulle synas och tog fram ett i sänder, med lådan öppen, så att han fort skulle kunna gömma dem, när han hörde någon komma.
* * * * *
Tre dagar efter — han satt då och läste om naturvetenskapernas betydelse för världsåskådningen — spratt han till. Nere från Josefs fönster hördes préférencesignalen. Han blev sittande orörlig en stund för att förvissa sig om att han inte hört fel.
Nu visslade Josef en gång till.
Stellan reste sig upp och såg ned över gården. Där, i fönstret stod
Josef och vinkade åt honom att komma.
Han lydde ögonblickligen.
När han stängt dörren om sig sade Josef:
— Du har inte kommit.
— Nej. Jag — — —
— Du blev väl inte förbannad heller för va jag sa sist?