Stellan skrattade invärtes, så att han kunde kikna. Hade man nånsin hört på något mera dårhusmässigt! Här var en kurre, som trodde sig skola bli en stor skald. Och så tänkte han bli apotekare! Stellan kunde ej förstå sammanhanget mellan dessa båda yrken, förrän Axel en dag i vredesmod utbrast:
— Se på Ibsen!
Stellan stirrade på sin vän:
— Va menar du? Ibsen! Va fan har han med det att göra?
Men nu var det Axels tur att triumfera. Han log en lång stund, ironiskt, överlägset. Till sist sade han:
— Du ä så djävla okunnig. Vet du inte, att Ibsen till en början va apotekare?
Stellan stirrade med ännu mera vidöppna ögon på Axel:
— Du menar — — —?
Axel rodnade. Till slut sade han:
— Och för resten! Du, som går och inbillar dig att du ska bli en djävla slags Mecenas, som förstår allt. Det ä så man kan spy…