Kalle såg på honom ett slag, skyggt och snabbt:
— Va fan står på med dig?
— Jag vet inte. Det ä ingenting. Jag känner mig bara inte glad.
Kalle blev stående en stund och såg åter igen på böckerna.
— Ä du kär? frågade han till sist.
Stellan rätade upp sig inför förolämpningen:
— Kär! Vem skulle jag va kär i?
— Inte vet jag! Men jag bara trodde det. Och då skulle jag ha gett dig ett råd. Skit i det! Det finns andra flickor än i den här lilla hålan!
Stellan skakade på huvudet:
— Nej, jag ä inte kär.