— Jo, det gör jag visserligen — — — men — — —
— Nå, prata inte smörja då! Du går omkring och ser ut som om du gjort i byxorna. Spotta upp dig, gamle man! När jag var vid dina år, skulle jag inte låta tigga mig två gånger, om jag varit erbjuden att bjuda hem kamrater.
Stellan vände plågad sin far ryggen. Han svalde en grimas. Alltid detsamma: när jag var ung, den lyckliga tiden — — — Högt sade han:
— Men om jag nu inte vill bjuda någon — — —
— Jag ger sjutton i vad du gör. Men du ska se glad ut!
Stellan log bittert. Att man aldrig skulle bli förstådd…
* * * * *
Annandag jul kom Kalle åter på visit.
— Jo, hör du, sade han, utan att sätta sig ner, mamma och pappa frågar, om du inte vill komma till oss klockan sex i kväll, om du inte har nåt annat för dig?
— Tack, sade Stellan, men jag tror inte jag ä i det humöret. Jag känner mig inte glad och jag kommer bara att förstöra glädjen för andra…