Det blev tyst. Kalle såg sig omkring, upptäckte de många böckerna och log. Till sist reste han sig:
— För fan! Jag får ge mig i väg! Min syster kommer med eftermiddagståget. Tjenis! Kom upp och hälsa på!
Ögonblicket efter var Kalle försvunnen. Stellan satt ensam kvar. Nu var det hans tur att le. Kalle hade gett sig i väg precis som han brukat i gamla tider. Och så ansåg han sig förändrad! Stellan log på nytt… Det var något fel med mänskorna. Axel trodde, att han en gång skulle bli en Ibsen. Kalle ansåg sig förändrad. Voro mänskorna i grund och botten galna?…
Men Stellan gick ej upp och hälsade på Kalle. Hans besök hade gjort honom på samma gång djupt melankolisk och bittert avog. Han hade en känsla av att Kalle valt den säkrare och tryggare vägen. Han visste redan vad han skulle bli. Och han själv, Stellan, vad skulle det bli av honom, mera än det att han skulle brottas med höga och vanskliga uppgifter, livets gåta och mening? Han hade redan en bitter känsla av att sysslandet med mänskotankens högsta problem ej enbart skänker glädje. Nietzsche hade blivit vansinnig på kuppen. Fröding satt redan på hospital. Och Josef Nilson hade berättat, att också Strindberg förlorat förståndet. Han försökte göra guld nere i Paris. Och Josef Nilson hade varnande tillagt: — Så går det, när man inte håller sig till rent vetenskapliga fakta.
Ja, det var en törnbeströdd bana, han valt. Hur mycket bättre hade inte Kalle Möller det! Han skulle visserligen kunna omkomma på sjön. Men det var också det enda ovissa i hans liv…
Juldagarna voro också så tysta och trista. Hans far och han sutto mest ensamma. Ej ens julklapparna gjorde något intryck på Stellan. Allt som oftast hörde han pianospel uppe hos bankdirektörens. Ibland sjöng man också och dansade kring julgranen. Så firades julen hos dem, som valt den tryggare och säkrare vägen, hos dem, som visste vad de skulle bli.
— Ska du inte bjuda några kamrater till dig en kväll? frågade hans far.
— Nej tack! Vilka skulle det för resten va? Och va skulle vi göra?
Men nu blev kapten Petréus ond:
— Känner du ingen kristen själ i hela stan?