Han ryckte på axlarna. Hennes brist på verklig bildning plågade honom:
— Vem har sagt, att jag skulle bli skolfux? Kan man inte studera filosofi utan att man ska behöva bli lärare?
— Men vad ska du då med filosofin och göra?
— Jag ska bli mecenat.
Hon stirrade på honom. Han log:
— Du har kanske inte reda på vad en mecenat vill säga.
Hon skrattade, ett högt, hånfullt skratt.
— Ja, det kan du inbilla dig! Jag som har flera släktingar i Stockholm, som är mecenater och som ger statyer till Nationalmuseum och till alla möjliga inrättningar.
Han teg. Efter en lång tystnad frågade hon:
— Och var ska du få pengarna till att bli mecenat för?