Han hade gett Smygaren en läxa, han aldrig skulle glömma. Han skulle nog hädanefter akta sig för att rota i andras känslor och privatliv! Trodde Smygaren att han kunde behandla sjundenedrister som barnrumpor, så visste han i alla fall nu, att det fanns en, som visat, att det inte gick för sig!
Där nere började de blivande studenterna samlas i frack, vit halsduk och nya vårrockar.
Ett helt långt evigt år kvar — — —
Plötsligen ryckte han till. Det hördes steg i stentrapporna. Det var rektorns röst.
Han tog skyndsamt upp en näsduk och höll den för näsan och munnen.
Nu kom rektorn upp i korridoren i sällskap med vaktmästaren.
— Vem är det, som står där, ropade han.
Stellan vände sig om.
— Vad gör du där, Petréus?
— Näsblod — — —