— Jag blir kanske relegerad — — —
Faderns huvud sjönk åter ned mot kolettkragen:
— Dä reder sig nog — — — Alll — — — ting red — — — er sig här i värld — — — en — — — Misss-ter du en ssstår dig tusss — — — ende åter — — — Blir man sssparrr — — — kad ur en skola ssså ssstår en tusss — — — ende åter, mmman bbbara inte gör som din dddum — — — bbbom till farbrorrr: rrrymmer — — —
Plötsligen sträckte han ut sin hand:
— Rrrym inte fffrån mig, vad du än gggör. Dddu ä den ende, jag harrr att leva för! Lova mig det!
Stellan tog hans hand. Han kramade den hårt.
— Och om du vissste, hur lllika vi ä varrr — andra. Du serrr prrecis ut som jag, nnnär jag varrr ung! Vi ska hållll — — — a sammannn — — — du och ja — — — ag! Men rrrymmm inte!
— Nej, pappa!
— Och tttala inttte om för fffarmor, när du kommmer till Lllund som ssstudent att jag sssuper lite för mmmycke — — — Lllova det!
— Ja, pappa!