Två minuter efter det alla kommit på sina platser, inträffade katastrofen.
Göran sträckte upp handen:
— Tant, tant, får ja lov å fråga om gips ä dyrt?
— Nej, det är det inte.
— Ja, men Stellan säger, att dä ä dä dyraste, som finns och han har en häst som ä å gips och den ä dä märkvärdigaste som — — —
— Är det nu fråga om Stellans häst igen. Vi får väl klara upp saken.
Stellan, vad är det för märkvärdigt med din häst?
Men Göran var idel iver. Han reste sig upp i bänken och svarade i stället:
— Ja och så säger han att den äter havre och ligger på halm precis som riktiga hästar å att ingen har en sådan häst.
— Tyst nu, Göran! Nu vill jag höra, vad Stellan har att säga om saken.
Kom fram Stellan!
Stellan gick fram till katedern. Han var blodröd i ansiktet.