ANMÄRKNINGAR
OCH NÖDVÄNDIGA
UPPLYSNINGAR
VID
Herr C. J. HOLMS
Anteckningar öfver Fälttågen emot Ryssland åren 1808 och 1809;
af
G. ADLERCREUTZ,
såsom Medlem af Finska Arméen.
STOCKHOLM,
H. G. NORDSTRÖM, 1836.
Uti N:o 102 af det fjerde Aftonbladet den 26 Maj 1836, under rubrik: Litteratur, läses en recension af anteckningar öfver Fälttågen emot Ryssland åren 1808 och 1809 af Carl Johan Holm, tjenstförrättande Regements-Pastor vid Savolax Jägare-Regemente. Denna recension är bland de värdigaste och mest hugnande belöningar för qvarlefvorne af Finska Arméen, för öfverståndne faror och uthärdade mödor. I synnerhet om bland dessa någon skulle finnas, som, genom en eller annan händelse, orättvist blifvit förbigången vid utdelningen af Militaire belöningar, hvilket så lätt kan hända äfven den bästa — den mest opartiska Befälhafvare.
Detta uttryck af nationlig erkänsla och välvilja, uppväger i sanning både stjernor, band och titlar; åtminstone för den kloke mannen. För honom måste det vara mer tillfredsställande, att med godt samvete kunna af en sådan belöning tillegna sig den vederbörliga andelen, än om han utan särdeles utmärkelse erhållit en Tapperhets-medaille eller en Svärds-Ordensstjerna, — hvilken sednare icke alltid utdelas för krigsförtjenster och således ej alltid bevisar mycket.
Den sålunda gifna belöningen tillkommer ej endast de decorerade af Finska Arméen, den tillhör ifrån och med Trumslagaren till och med Befälhafvaren, om icke för gjorde Storverk, åtminstone för ståndaktig tro och ihärdighet i fosterjordens försvar. Den tillhör alla, utom de få svaga, hvilka som sjukliga odugor, öfverlemnade sig i fiendens våld och dymedelst för evigt brännmärkte sine namn.
En Nation, som ger offentliga uttryck af aktning och erkänsla för krigarens bemödande att uppfylla sina pligter, skall aldrig sakna en god — en tapper armée. Derigenom lifvas ynglingens kärlek till ära — han kan ej önska sig en skönare lott, än att få ägna lif och blod för Konung och Medborgare. Men ingalunda sker det derigenom, att man för en ringa och föga oväntad öfverilning söker nedsmutsa den militaira ynglingen med trycksvärtan. Kanske man borde dermed vara mera sparsam och nogräknad i vårt land, i afseende på dess inflytande på sjelfva National-lynnet, som, i hänseende till vårt geografiska läge, bör vara krigiskt. Den sansade Medborgaren kan i alla fall icke undgå att se, hvarifrån stridsorsaken utgått — och öfverilningen straffad efter landets, icke efter utländska lagar, måste tillfredsställa alla.
Men denna, för Finska arméen så smickrande recension, är framkallad af en skrift, som skulle kasta en mörk skugga på denna Armée, om Författaren dertill varit en af dess Militaira medlemmar. Skriften upphöjer Arméens förtjenster till skyarne, i synnerhet Savolax-Brigadens, hvartill Författaren varit en sorts bihang under det att ett gement klander riktas emot dess Högre Befälhafvare. En låghet så vanlig hos de store Fältherrar, som efter krigens slut framstå, sedan alla faror, alla svårigheter och bekymmer äro förbi, för att ifrån sina skrifbord med pennan utbasuna huru mycket visligare och tapprare de skulle handlat, om de fört Befälet och ordnat företagen.
Ja, tjenstförrättande Regements-Pastorn C. J. Holm, viste nog huru Finland kunde med Finska hären försvaras emot Ryska öfvermagten; huru det lätt kunnat återtagas, äfven sedan det var förloradt. Men föga kärleksrikt var det af Herr Holm emot Fäderneslandet, att hålla sin stora förmåga förborgad, medan ännu tid var.