På Samma sida fortfar Herr Holm vidare:
”Träffande och sant yttras i en år 1809 författad visa:”
Man gick när man borde stå stilla,
Man stannade när man bordt gå;
Man segrade alltid — men illa,
Ty baklänges gick det ändå.
I afseende å innehållet af första raden, borde man vända sin bitterhet mot den instruction Konungen under den 4 Februari 1808 låtit utfärda för General-Befälet i Finland, icke emot detta General-Befäl.
Angående innehållet af andra raden, så har jag redan derom yttrat mina tankar, att Arméen icke bordt framrycka i landet utan att deraf kunna vänta någon förut synbar nytta, men väl blottställa den för en påskyndad upplösning.
Snillets utflykt, i innehållet af de båda sista raderna, bör ej såra någon, och är ju dessutom en påtaglig sanning, som sjelfva Herr Holm icke kunnat bestrida, hvilket han eljest så gerna gör.
Men hvarföre segrade Finska Arméen så illa?