Emedlertid är väl Herr Holm det första exempel i verlden på en tjenstförrättande Regements-Prest, som tilltrott sig förmågan och rättigheten att bedöma både högre och lägre krigares mer eller mindre förtjenster vid hvarje tillfälle — ja bättre än den erkände och erfarne Befälhafvaren. O, Holmiska egenkärlek! du är i sanning lika stor som oförsynt.
På sidan 61 säger Herr Holm: ”Fiendens styrka vid Alavo var, inberäknadt Rytteri etc.” Vid Alavo syntes icke en enda fiendtelig Cavallerist, Ryttare eller Cossack.
Att Öfverste Palmfeldt endast skall förföljt Ryssarne ¾ mil från Alavo, är osanning, ty han förföljde dem ända till Wirdojs hvilket Herr Holm äfven sjelf längre fram berättar; men som jag förut sagt, har denne Författare ingen reda på sig.
Jag bör också fästa Läsarens uppmärksamhet på inconcequencen af Hr Holms yttranden och omdömen om Grefve Cronstedt i S:t Michel, vid Läppävirta och Toivola, samt efter Grefvens nu erhållne blessure vid Alavo och hans aflägsnande från Brigaden. — Herr Holm har på det sednare stället velat göra bot för sina synder och erkänna sanningen, samt utfärdar derföre ett sanningsfullt, rättvist och vackert Prestbevis för den sårade Grefven.
Jag hade visserligen med min uppmärksamhet ämnat följa denna slingrande och lömska Författare till Finska Campagnens slut, men intet menskligt tålamod kan dermed uthärda. Jag tror mig nu också redan hafva tillräckligt ådagalagdt halten och värdet af Herr Holms anteckningar och tillåter mig endast en observation till, som fullkomligt skall ådagalägga denna Författarens nära frändskap med den vidt bekante Münchhausen.
Öfverallt yttrar Herr Holm sig, som om han varit närvarande vid tilldragelserne med Dunker och Malm, med Grefve Sandels och 4:de Brigaden på samma gång. Läsaren behagar erinra sig, att han i början af skriften uppger sig hafva varit åsyna vittne till alla Savolax-Brigadens bragder. Till slut afger han en förtekning på dessa bragder, 42 till antalet, hvaraf han bevisligen icke varit närvarande vid hälften.
Mina anmärkningar och upplysningar skola visserligen icke komma Författaren anonyma tillhanda: huruvida han vill och för sig anser nyttigt att begagna dem vid den nya blifvande upplagan, som han ämnar låta utgå öfver land och riken, beror på hans egen rådighet.
Men I, unge medborgare! låten edra omdömen icke förvillas af denna smädefulla Författares anda. Hela hans skrift innehåller knappt någon enda sida utan osanning eller misstag som liknar den — utan oriktiga grundsatser och falska omdömen.
Finska Arméens så väl högre och lägre Befäl, som troupper, gjorde visserligen inga underverk — ingenting mer, än hvad hvar och en del af Svenska Arméen skulle gjort i samma omständigheter. Den uppbjöd hela sin förmåga att uppfylla krigarens pligter. Låten qvarlefvorne af denna Armée sluta sin bana i den sköna öfvertygelsen, det I erkännen deras redliga bemödanden, att uppfylla dessa svåra pligter. Det är den enda belöning I kunnen gifva och vi få. Ädlare och större män skola derefter bland Eder framstå att belöna Eder rättsinnighet. — Hvad förtroenden kunnen I väl fästa vid en Prests radoterier, som vågat framställa den frågan: hvem hade kunnat klandra Finska hären om den förlorat modet, ledsnat, och återvändt till sin hemvist?