Ibland Herr Holms domslut och större misstag rörande Alavo-affairen är: att en Bataillon af Savolax Regemente, under Öfverste-Lieutenant Lodes Befäl, på högra flygeln, skulle afgjort stridens lyckliga utgång, är, allt för lindrigt sagt, en osanning.
Ryssarnes första ställning var framför kyrkan, med Artilleriet på den något upphöjda kyrkogården. Högra flygeln, stödd emot ett djupt kärr, den vänstra mot en liten sjö nedom kyrkan; i denna ställning fortsattes striden ganska länge, hvarunder Grefve Cronstedt blesserades; men utan någon för oss synbar orsak, gjorde Ryssarne hastigt en frontförändring åt höger, betäckte emot vårt Artilleri, genom några små höjder och brytningar på fältet samt en skogsdunge. Förmodligen skedde denna rörelse på underrättelsen om Brigaden Gripenbergs anryckande på vägen från Töijsä i ryggen på Ryska ställningen.
Ryssarnes andra ställning stödde sin högra flygel inpå stranden af förenämnde sjö med centern och Artilleriet i Hörkeläby och vänstra flygeln mot skogen späckad af Jägare.
Det var ifrån denna ställning Ryssarne repousserade Carelska Jägarnes anfall, hvilka understöddes af Öfverste-Lieutenanten Lodes Bataillon, som med bajonetten återdref Ryssarne, hvilka redan hade framträngt halfvägs till kyrkan. Här voro Ryssarne ingalunda betäckte af någon tät skog, som Författaren uppger, men Lodes Bataillon blef under detta anfall blottställd för fiendtliga carteche-elden från Hörkeläby, hvarigenom hans förlust blef så betydlig. Af en Bataillon Österbottningar under Öfverste-Lieutenanten von Otters Befäl, understöddes Savolax Infanteri-Bataillon, icke af Tavastehus Regemente, under Wetterhoffs Befäl, såsom Herr Holm behagar att berätta.
Deremot var det Åbo Läns lätta Bataillon, under Öfverste-Lieutenanten Reutercronas Befäl, som hade ränsat skogen, på Ryssarnes vänstra flygel och kringgått densamma. Det var då denna Bataillon bröt ur skogen i fiendens rygg, som Ryssarne i fullt språng drogo sig några 100:de alnar tillbaka, men gjorde åter stånd vid ändan af slätten.
I fall det någonsin vore tillåtit använda en önskan i en beskrifning: ack, att vi hade här haft en väl beriden Esqvadron! hvarje Cavallerist förstår denna önskan.
Svenska centren intog Hörkeläby, der vårt Artilleri nu afbröstade; högra flygeln upptog slätten mellan Byn och skogen samt Åboläns lätta Bataillon fortsatte att forcera Ryssarnes vänstra flygel, hvarföre de också efter en timmas strid i sin sista ställning brådstörtadt anträdde sitt återtåg på vägen åt Wirdojs.
Det var således det ihärdiga anfallet på vänstra flygeln af Åboläns lätta Bataillon som afgjorde stridens lyckliga utgång, men ingalunda det på högra; hvilken flygel för Sjön icke kunde kringgås, icke heller med fördel angripas i fronten, emedan den var mycket gynnad af localen.
Herr Holm torde nu af denna framställning finna, att det för ett åsyna vittne icke duger stå vid trossen, der man knappt hör skotten, och skrifva detailler om förloppet af en strid, efter personers berättelser, som omöjligt kunnat vara i tillfälle öfverskåda hela stridens gång, emedan hvar och en af de dugliga äro sysselsatte med egna åligganden och de odugliga alltid se illa.
Endast Befälhafvaren, hvars pligt är att följa det hela med sin uppmärksamhet, och hans Adjutanter, om de icke taga misste på Savolax Jägare och Ryssar, såsom Herr Holm vid Lappo-affairen låter så serdeles qvickt förmoda, äro äfven de i tillfälle att något när kunna göra reda för det helas gång.