AMELIE. Jag glömmer aldrig hvad som hör dig till! Men jag tror vi sätter oss ... resan var litet ansträngande.
HILLER. Gör mig bara den tjänsten och få inte din migrän, det skulle bara felas att du inte orkade resa längre.
AMELIE. Nej, jag mår tvärtom ganska bra och jag är dig tacksam för att du en gång tog mig med dig. Resor ä’ mitt högsta nöje.
HILLER. En gång tog dig med!
AUGUST halfhögt till Mörk. Gamle hackspik!
MÖRK likaledes. Jag känner honom, det är en herr Hiller, köpman.
HILLER. En gång tagit dig med! Det låter ju som en förebråelse. Jag kan väl inte släpa dig med mig på hvarenda marknad ... En gång tagit dig med! Alldeles som om jag ständigt fore omkring för mitt nöje. Allting ska ni då öfverdrifva ... En gång tagit dig med ... det var också ett uttryck.
AMELIE. Det var alls inte min mening att göra dig någon förebråelse, jag ville tvärtom tacka dig.
HILLER. Ja, inte var det riktigt tydligt. Jag undrar nu hur det går med sakerna ... hälften blir väl bortglömdt kan jag tro.
AMELIE stiger upp. Jag ska strax se efter. Förlåt att jag lämnar dig. Går ut i fonden.