Åttonde scenen.
AUGUST. KYPAREN.
AUGUST från höger, mycket upprörd. Nej, aldrig i min lefnad gör jag om det försöket. Det var precis som jag hade stuckit hufvudet in i ett getingbo. Suckande. Kypare!
KYPAREN från fonden. Hvad befaller herrn?
AUGUST. Ett glas sodavatten ... nej, en flaska! Och en flaska för min hustru också därinne!
KYPAREN. Strax! Går ut.
AUGUST. Om jag begriper hvar de fruntimren får alla ord ifrån ... det var förvånansvärdt.
KYPAREN serverar sodavattnet. Här, min herre! Medan August dricker böjer kyparen sig ned och tar biljetten ifrån golfvet; han lämnar den åt August. Ni har förmodligen tappat den här, min herre! Går ut i fonden.
AUGUST. Jag? ... En biljett på rosapapper, hvad vill det säga! Öppnar biljetten. »Tillbedda ängel! Jag dyrkar er; alla edra önskningar äro befallningar för mig, men det var mig omöjligt att resa i morse. Jag kommer med nästa tåg. Ni måste söka en förevändning att stanna på någon station!» Det var märkvärdigt ... men inte är brefvet till mig ... hm! Kuriöst. Ringning utanför.