HILDA. Ja, mycket!
DOROTHEA. Hvad ha de där för sig?
MÖRK. Ah, de arrangera säkert bara ett litet oväder! ... de hålla på och vederkvicka naturen!
AUGUST. Hilda! ... Jag vet allt!
HILDA ser förvånad på honom. Allt!?
AUGUST afsides. Jag har lust att upprepa för henne de söta fraser som stå i brefvet! Framträder till Hilda; med tonvikt. »Tillbedda ängel!» Hilda ser förvånad på honom. »Tillbedda ängel!» ... nå, hvad säger du nu?
HILDA lugnt och okonstladt. Det var det första förnuftiga ord jag hört af dig på länge!
AUGUST. »Jag dyrkar dig!» Kort paus; som förut. »Jag dyrkar dig!»
HILDA. Du är ju som du vore förvandlad!
AUGUST. »Dina önskningar äro befallningar för mig!»