HILDA. Jovisst!
AUGUST. Just här på stället?
HILDA. Ja-a, här står min väska ännu kvar!
AUGUST afsides. Här låg brefvet! Högt. Nå, skall du inte göra dig i ordning, vi fara ju strax.
HILDA som satt sig och ofta fört en flaska till näsan. Vi? Det tviflar jag på.
AUGUST förskräckt. Hvad säger du?
HILDA. Ja, jag känner mig så angripen ... mina nerver ... mitt hufvud ... i alla fall kan jag omöjligen resa med nästa tåg ... jag blir säkert tvungen att stanna här en längre tid.
AUGUST. Är det möjligt?
MÖRK ger August brefvet. Se här, stackars unge man! Det tillhör er ... man har sett exempel ...
AUGUST med tonvikt. Är du verkligen sjuk?