DOROTHEA vekt. Verkligen?
MÖRK rycker henne närmare. På min heder ... seså, gumma ... var förnuftig ... nå-å? ... nå-å ... nå-å ... Dorothea har några gånger vändt sig om. Kom hit, gamla granadör! De omfamna hvarandra. Nog vet du att jag har dig kär, gumman min ... men hvarför har du nu i dag släppt lös ett sådant åskväder?
DOROTHEA. Ack, låt oss inte tala om det numera; för öfrigt rensar åskan luften och vederkvicker hela naturen.
MÖRK. Jaja, men så hör det också en egen sorts natur därtill, du gumma! Båda samla ihop sina reseffekter. Man hör utanför ringning och aflägsen lokomotivhvissla.
Fjortonde scenen.
DE FÖRRA. AUGUST. HILDA.
AUGUST från vänster, halfhögt till Mörk. Nå-å ... hvad nu ... det ser ut som hon skulle fara med!
MÖRK. Ja, till er tjänst ... hon far med!
AUGUST till sin hustru. Satt du inte här för en stund sedan också, Hilda?