AUGUST. Precis för ett år sedan ... hur kommer du att tänka på det? Men vänta litet ... — eftersinnande — juli ... förlidet år ... juli ...
HILDA för sig. Nå ... nu måste väl hans tankar falla på vårt bröllop.
AUGUST. Juli ... juli ... ja, mycket rätt ... då köpte jag ett större parti amerikanare; och ultimo augusti påminner jag mig bestämdt ...
HILDA afbryter honom. Nej, inte augusti: jag menar juli ... låt oss stanna vid juli ... förlidet år.
AUGUST. Det var fasligt hvad juli spökar mycket i ditt hufvud! ... Vårt bröllop stod i juli i fjor, men annars kan jag inte minnas något särdeles märkvärdigt. Tager ånyo tidningen. Låt mig se, hvar var det jag var nu ... jo, Rumänien ...
HILDA för sig. Nej, en sådan man! Högt. Men, August ... så hör då ...
AUGUST fördjupad i läsningen. Man hör utanför ånghvisslan från lokomotivet. Hm ... ja, jag hör ... kära barn ...
HILDA. Men säg, August ... påminner du dig inte att för ett år sedan, det just var här som du sade: »Hilda, genom dig har jag funnit himlen på jorden ... jag kan inte tänka mig en högre sällhet! Världen är en jättemussla, som gömmer en enda pärla, och det är du» ... Jag tror du hör inte alls på mig!
AUGUST. Jo jo ... pärla, sa’ du pärla! Jo, hvad jag hör! Läser vidare för sig själf.