Händelsen försiggår i sydvestra Finland år 1157.
Första akten.
Theatern föreställer en öppen plats vid liafsstranden. En stor sten midtpå scenen. I bakgrunden några klippor. Solnedgång.
Scen 1.
Matti samt en hop andra finnar.
Welli inkommer långsamt, utan att varseblifva de öfriga.
Welli.
Nu solen sista strålen kastar re'n
På trädens toppar, på det blanka haf.
Och alla foglar tystna uti skogen,
Men än jag icke sonens steg förnummit.
Jag lyssnande på stigen vandrat har
Om ej hans glada stämma sjungande
Månd' till mitt öra hinna ifrån fjerran,
Men allt är tyst. Jag hör blott trädens sus
Och ängslan spänner klon uti mitt hjerta.
Än bittida det var, knappt solen stod
Så högt som nu, då bort han vandrade
Från hyddan, och han än ej återkommit.
Good afton, bröder! Hvarför' stån j här
Församlade? Han j min son ej sett?
Matti.
Vi samlats här, att klokt ett rådslag hålla.
Vi väntat dig och dina visa tankar,
Som alltid vägde tungt i runden af
De pröfvade och gamle männen sluten.
Welli.