Och fallit!
Matti.
Ej Aino falla kan, ty alla gudar
Den starke skydda både natt och dag.
Welli.
Du sade sjelf i går att makten är
Från våra gudar tagen. —
Matti.
Men då Aino
Än lefver och uppå dem tror, vi tvifla
Ej må. Jag steg kan höra uti skogen;
De skyndsamt nalkas hit. Hu kommer han!
Welli.
Blott sonen min jag ilande ser komma,
Men kämpen ej.
Sccn 2.