De förre. Toivo.
Toivo.
Hvi stån j här och biden,
J tappre männer? Ej han komma skall,
Hvars fjät j lyssnen efter, om j ock
I mannaålders längd här stoden.
Matti.
Yngling!
Hvad fåvitskt ord är det din tunga talar?
Vill du väl gäckas med oss gamle män?
Väl starke kämpen, som han lofvat har,
Skall snarligt komma och för oss i striden
Gå fram liksom ett ljus.
Toivo.
Det ljuset är
I natten slocknadt, att ej tändas åter.
Dess sista gnista re'n i dödens dimma
Har brustit.
Matti.
Lögn det ordet vara må,
Som nu din tunga djerfves tala ut!
En droppe blott af midnattsdaggen fallen
Uppå din läpp. Du plägar drömma, yngling!
En dröm du täljde oss i går, i dag
Du täljer oss en lika sann som den.
Toivo.