O, om en dröm det vore, om jag kunde
I dag till stranden ila, som i går
Jag ilade till lunden och ej finna
I gräset rysligt mördarspår och ej
Der blod på blomstrens skära kinder låg
Och korpen icke skrek i kala tallen!
Welli.
Hvi lägger du så gåtlikt mörka orden?
Nu säg oss: lefver icke Aino mer?
Toivo.
Nej, död han är! Här skåden j hans svärd,
De helga arf, som mig den starke skänkte.
Jag tog det nyss ifrån hans stela hand.
Och sen, der kommer stolt i hågen mördarn!
Scen 3.
De förre. Konung Erik. Biskop Benrik. Tancred.
Riddare och kämpar.
Kungen.
Hvi stån j här, en rund af männer sluten
Kring hednaaltar, väpnade med svärd?
Hvad viljen j? Hvad vanten j väl på?
Welli.