Och is och snö och gulnadt barr af tall,
Och stormvind dansar i den glada leken.
Tancred.
Du flyr med mig långt bort till fjerran länder.
Gör du det ej, så dör jag här med dig.
Men aldrig ur min famn du flygtar mer.
Hvi skall din fägrings blomma trampas neder
I snön på denna öde, kalla strand?
Kom, fly med mig till soligare stränder,
Der is ej finnes, evig sommar bor!
Der vill jag döpa dig; en hydda bygga
Vid hafvets strand i tysta myrtenlunden
Och der vi skola bo i kärlekslust
Och stå hvar morgon upp till nya fröjder.
Helmi.
Min hand är svart, så svart hon är,
Ja, svart af moderblod!
I hafvet djupt, i källan blå,
I tusen tårars flod
Jag tvättat har min svarta hand.
Hon blir ej hvit ändå!
Tancred.
Hvad toner hemska är det, som du sjunger
Om svarta händer och om moderblod?
Se! hvit som vågens skum är ju din hand
Och intet blod dess skära renhet fläckar.
Helmi.
Ha! du är djefvulen! Den svarte, han,
Som alla plågar. Du allena är det,
Som har förgiftat fröjdens hvita blommor.
Gack hän till afgrunden, hvarfrån du kom!
Tancred.