Flickan såg på fadern och så svarade hon:
— Vad pratar du för dumheter?! Jag vill bara ha julen, precis som den skall vara, riktiga julen! Förstår du inte det?
— Det är bra, sade författaren. Och så tänkte han: Det behövs intet surrogat för julen. Hennes existens är säkerställd. Hon kommer i egen hög person — till dem som förstå att ta emot henne.
1917.
[FARBROR TEODÅR.]
Då jag var liten var jag en mycket snäll gosse. Jag var därför mycket hatad och föraktad av mina jämnåriga kamrater, vilkas goda föräldrar aldrig tröttnade att säga:
— Se så snäll den gossen är! Så skulle ni också försöka vara, så fingo vi föräldrar litet glädje av er!
Jag var ett verkligt dygdemönster ända tills jag blev 13 år. Då inträffade en vändpunkt i mitt liv. Vändpunkten låg på den lilla vackra Mariagatan på Söder. Där mötte mig en dag på trottoaren en pojke som jag aldrig sett, varken förr eller senare. Han kom rakt fram till mig, stannade, såg mig i ansiktet och sade:
— Det är ju du som är en ängel!