— Då går jag till Enskilda Banken. Vem är direktör där?
— Wallenberg.
— Jaså, han. Då går jag till honom.
— Det är fel. Man går till kamrern och lämnar en växel med säkra namn och så får man komma igen och så vidare.
— Jag går direkt till Wallenberg. Det är bekvämare och ser bättre ut. Jag har nyss exercerat beväring och då umgicks jag endast med överstar och generaler. Umgänge med lägre befäl bör undvikas. De äro bara misstänksamma. Jag går direkt till Wallenberg. Beställ kaffe av Håkansson i kaféet så länge. Jag kommer strax.
Jag gick till Enskilda Banken. På Nygatan i stan. Där ledde en trappa rätt upp i huset, stor och bred. En vaktmästare stod vid dörren. Över bröstet bar han ett brett band och på det stod något i silverbokstäver som jag glömt.
— Träffas bankdirektören?
— Ja, men han har sammanträde just nu — är det något brådskande?
— Ja, det är mycket brådskande (jag tänkte på kapellmästaren som satt och väntade).
— Hur var namnet?