Ny signal. Telefonisten svarade, något som ej kunde uppfattas, och jag sade:
— Jag ber om ursäkt om jag besvärar er, så mycket som ni har att göra och så många utlänningar som kommit till stan —
Telefonisten, i skarp ton:
— Vad ska ni ha för nummer?
— Jag skulle vördsammast be att bli sammankopplad med 52 60 om det inte är alltför mycket besvär. Jag kan annars vänta tills i eftermiddag, då det kanske är liksom litet ledigare.
Intet svar. Jag väntar 5 min. Jag byter om hand och väntar ytterligare 5 min. Intet svar.
Då ringer jag på nytt. Intet svar. Väntan. Ny ringning. Svar: bubbelbubb!
— Det är bara jag igen, säger jag, jag medger att jag stör er, men —
— Vilket nummer ska ni ha?! (skarp ton):
— Bara 52 60.