— Därför att det är osunt att vara fet.
— Hur bär du dig åt?
— Jag arbetar mer och äter mindre. Så enkelt är det. Gå ut och gå om morgnarna, ät inte om kvällarna och gymnastisera litet ibland.
— Det där är lögn, sade Robert. Jag har försökt alltsammans. Det hjälper inte.
— Då skall jag skicka dig en liten sak som hjälper.
Så skildes jag från Robert och dagen därpå köpte jag i en leksaksaffär ett hopptåg, ett sådant som små flickor hoppar med. Hoppning med ett sådant tåg tar ganska snart bort all överflödig fetma. Magen — den yttre — försvinner och man blir smärt som jag. I Amerika hoppar alla medelålders herrar med tåg. Idrottstränarna rekommendera det livligt och måhända skulle det även kunna rädda den något för fetlagda nationen.
Jag skickade hopptåget till Robert och skrev på ett kort:
Här är din räddning. Med detta tåg får du bort din mage på en månad.
Efter 14 dagar besökte jag Robert. Det var tidigt på morgonen och jag beredde mig på att få se en rationell träning. Robert var hemma. Jungfrun öppnade med bortvänt ansikte dörren till hans sängkammare. Jag stannade på tröskeln och såg på min vän. Fullkomligt naken gick han omkring i rummet och kring magen hade han bundet mitt hopptåg.
Hans ansikte var djupt allvarligt.