— Hur mycket? sade fröken Anstrin.
— Sjuttiofem kilo.
— Det var förfärligt! Hur mycket vägde ni förut?
— Åttiofem.
— Då väger ni ju bara tio kilo nu — det förstår jag inte.
— Nej, jag förstår det inte själv. Men jag mår mycket bra. Jag är i god form. Man skall för resten vara mager. Kom ihåg att det finns inga feta hundraåringar.
— Nej, det är sant, sade fröken Anstrin, men det finns väl inga magra heller.
— Jo, två — Frippe och v. Essen. Det vill säga Frippe är egentligen 120 år men han gör sig till så att man märker inte att han är mer än 55.
— — —
På ett säte i allén satt den unge skulptören som jag träffat en sommar ute i havsbandet. Jag slog mig ned och vi pratade.