Det var jägare, som voro ute för att jaga älg.
Det rasslade genom löfvet, hundarna kommo rusande med tungan ute ur halsen, och bakom dem följde jägarskaran med bågar och lansar.
Bubblan höll sig alldeles stilla bland albuskarna. Men då stormade bäcken så hårdt emot honom, att han måste vidare. Han gjorde ett par slag för att nå en sten under bergväggen. Då hörde han jägarnas rop:
»Älgen! Älgen! Den har kastat sig i bäcken! Där, under albuskarna!»
Bubblan kastade sig ned och kröp in bland buskarna så fort han kunde, men han hörde, huru jägarna stormade in i snåret ofvanför honom.
Nu hven en pil genom luften, ännu en följde den; den träffade Bubblan midt i nacken och gick genom halsen på honom.
Han gled och föll, och i detsamma tog bäcken honom och hvirflade honom bort emot djupet.
Den snurrade och vände honom och kastade hans döda kropp från den ena klippafsatsen till den andra. Så flöt den ned i dalen, och Bubblan bars som ett visset blad mot kusten och ut i det stora, öppna hafvet.
Där togo böljorna emot honom och gungade honom vidare, och så fann hafsfolket honom och begrafde honom på hafsbotten.
Men Vifvan satt och väntade.