»God afton, vackra Erik!»
Och Erik gaf henne en liten nådig nick tillbaka och svarade:
»God afton, gamla fula moster Kajsa!»
Då hände det en afton, medan Erik kastade boll med några kamrater ute på ängen, att han så häftigt slog till bollen, att hans ena byxknapp flög af, och han var på vippen att tappa byxorna.
De andra började att skratta, och då blef Erik röd i ansiktet. Han tålde icke, att man skrattade åt honom; han ville bara beundras.
Han tog ett grabbtag i linningen på sina byxor, men i detsamma såg han upp till moster Kajsas lilla hus. Hon satt där uppe i fönstret bakom geranierna och stickade på sin strumpa, och nu vinkade hon till Erik och öppnade fönstret litet på glänt:
»Kom upp, Erik, så skall jag hjälpa dig!»
Erik hade aldrig förr varit inne i moster Kajsas hus.
Det var så litet, och fönsterna så små, att han nu mätte det från skorstenen till jorden. Han trodde, att han väl knappt skulle kunna stå rak där inne. Då han kom genom ingångsdörren, måste han uppför en liten hönstrappa, ty moster Kajsa bodde på öfre botten. Inunder bodde en skomakare.
Ofvanför trappan låg moster Kajsas lilla rum. Det var så litet, att om Erik hade lagt sig på golfvet och sträckt ut sig i sin fulla längd, skulle han ha blifvit tvungen att draga fötterna till sig, och han måste böja hufvudet för att komma in genom dörren, men då kunde han nätt och jämnt stå rak under taket.