»Hm!» svarade Erik.
Moster Kajsa packade in boken i en stor bomullshalsduk.
»Se här, Erik! Du skall få låna hem boken, om du, nästa gång du kommer, kan känna igen alla de stora röda bokstäfverna.»
Så fick Erik boken och gick.
Han var icke dum, bara lat, och nästa gång han kom, kunde han säga hvad alla de granna bokstäfverna hette.
»Nu måste du också lära dig de andra,» sade gumman.
»Ja, men de ä’ så små och fula — och så många,» svarade Erik.
»Då ska jag väl hjälpa dig,» sade moster Kajsa och satte på sig glasögonen.
»Nu ser du ut som en gammal mormor, som skall lära lilla barnet att läsa,» sade Erik och skrattade.
»Ja, hvad är du annat,» svarade moster Kajsa. Och moster hängde med sin långa näsa och sina stora hornglasögon öfver boken, och Erik satt bredvid och följde raderna med sitt stora pekfinger, och när han blef otålig, tog han moster i nacken och doppade hennes näsa ned på bladet och pekade med den.