— Jag skulle gå till Wosslicks, sade hon, men inte vilja. Du är med. Kom!
Och de fortsatte västerut på en bred, men illa träkubbslagd gata. De gingo i skuggan och Ysaïl kramade hans hand hårdt. Då han ibland slog armen om hennes lif, kände han under kappan hennes kropp slingra som en orm.
Vid västra flodarmen stannade hon:
— Nu gå! Snäll gosse.
Hugo började tala högt. — Nej, han ville icke gå.
Zigenerskan tvekade.
— Farlig trakt, sade hon.
— Det bryr jag mig icke om.
Ysaïl log.
— Du känna farlig trakt?