Cecile. Men det är opassande — — — och så mycket mera opassande som jag nästan alltid går dit utan att ha gjort toalett.
Frun. Jag har ju sagt det . . det är himmelskriande! Men det är väl ändå värre! Härom morgonen, när jag kom in hit i salongen, hittade jag ett papper på golfvet, ett papper fastadt med schärt band vid en stor kastanie.
Cecile. Ett karteradt papper?
Frun. Nej, ett papper med verser på . . verser adresserade till dig!
Cecile. Verser! . Allt det här är mycket ledsamt, mycket komprometterande . . att klättra upp i ett kastanieträd . . att kasta in verser . . Dåliga verser förmodligen? Har tant dem qvar?
Frun. Nej, jag har förlagt dem.
Cecile. Så tråkigt! Men i alla fall, på det der sättet kan det väl inte fortfara?
Frun. Nej, jag hoppas det!
Cecile. Det vill säga, ni ämnar ta edra försigtighetsmått?