Ernest. Ja visst . . men i alla fall . . . hennes qvällstationer i tältet — —
Frun. Det var kanske bara nyfikenhet! . .
Ernest. Nej min fru . . nej, ni har rätt! Ingenting är mera påtagligt! . . det är jag som sysselsätter henne . . jag finner olyckligtvis i allt hvad ni sagt mig, spåren af en verklig, allvarlig kärlek.
Frun. Ack min Gud, der kommer hon! Gå, min herre, så att hon inte får se er!
Sjunde Scenen.
DE FÖRRE. CECILE.
Cecile. Ni har frågat efter mig, min tant?
Ernest (afsides). Det är hon!
Cecile (blir honom varse). Ah, förlåt . . jag visste inte . .
Frun (spelar brydd). Jag tänkte sjelf inte uppå, att — —