Ernest. Min fröken.
Cecile. Min herre!
Ernest (afsides). Hon är djupt upprörd! (till frun) Ni ser nu sjelf, min fru . . och hennes upprörda tillstånd upphäfver alla mina tvifvel!
Frun (till Ernest). Inte ett ord, min herre! och förvärra inte det onda genom att stanna här längre . . jag besvär er — lemna oss! (till Cecile) Min niéce, tillåt mig att presentera för dig Herr Ernest Duplessis, vår motpart!
Ernest. Motpart? — Åh, mamsell! var öfvertygad om — —
Frun. Det är bra . . mycket bra! . farväl min herre! . (sakta till Cecile) Hvad tycker du om honom?
Cecile (likaså). Han ser mycket intressant ut!
Ernest (afsides). Hon är förtjusande . . trotts sitt illamående! .