Cecile (behagligt och vänligt). Men min herr granne, hvarför aflägsnar ni er så der? . Skulle jag vara olycklig nog att skrämma er?
Ernest. Åh mamsell . . det är tvärtom jag . . jag som är olycklig nog . . och likväl önskade jag af allt mitt hjerta att kunna motsvara ert förtroende — —
Cecile (afsides). Mitt förtroende? (högt) Jag förstår inte — —
Ernest (sätter sig, ock säger med ombytt ton). Jag tänkte på den högst egna ställning, uti hvilken en person befinner sig — —
Cecile. Som ni känner?
Ernest. Ja, mamsell!
Cecile (afsides). Han talar om mig . . vändningen är fyndig!
Ernest (afsides). Det är tid att undertecknad uppträder på scenen!
Cecile. Ni talade om en persons egna ställning — —
Ernest. Ja, hvilken en dag ser sig passioneradt älskad — —