Ernest. Ja visst . . fastän ni egentligen inte känner mig!
Cecile. Åh, jag känner er något!
Ernest. Ack ja . . på afstånd . . från den eller den terrassen . .
Cecile. Hvad menar ni?
Ernest. Att ni till exempel kunnat se mig ifrån ert tält, då jag om qvällarne promenerar ensam i min trädgård, utan att ana — —
Cecile. Hvad, min herre?
Ernest. Åh . . just ingenting . . (afsides) Här gäller att hålla tungan rätt i munnen.
Cecile (afsides). Stackars unge man . . han vet inte hvad han säger . . jag borde kanske tala till honom med litet mera vänlighet — — hans belägenhet är värd litet deltagande.
Ernest (går för att taga en stol). För tusan, så mycket värre! jag kan inte låta afguda mig så der, utan att litet närmare lära känna förhållandena!