Cecile. Men hvem då?
Ernest. Ja, mamsell! hvem?
Cecile. Åh . . jag kan inte säga det, jag har lofvat . . då ni deremot — —
Ernest. Jag har svurit, jag!
Cecile. Och om den person, som fått mitt löfte, nånsin skulle få veta — —
Ernest. Det kan den aldrig få veta.
Cecile. Huru så?
Ernest. Om vi här afgifva ett nytt löfte att aldrig tala om att vi ha talt om hvad vi hade svurit att aldrig tala om!
Cecile (leende). Ja, det är sannt! Och jag lofvar det!