(De betrakta hvarandra med stigande förvåning för hvarje replik).

Ernest. Att för ingen omtala — —

Cecile. Aldrig för någon upptäcka —

Ernest. Hvad hon har sagt mig, nemligen — —

[25]

Cecile. Hvad hon anförtrott mig, nemligen —

Ernest. Att ni älskar mig! .

Cecile. Att . . (stannar brydd).

Ernest. Att?

Cecile. Samma ord som ni sade, min herre!