Ernest. En annan mamsell?
Frun. Nej, inte så alldeles! Men när jag såg er framför mig, så ung, så älskvärd — — se inte på mig, jag ber er!
Ernest. Men hvarför inte, min fru?
Frun. När jag såg er så . . så strålande . . talade jag i stället om en annan . . ty jag var rädd att ni skulle förakta henne . . som skulle kunna vara er mor!
Ernest. Ack min Gud!
Frun. Ni vet nu allt! . Men jag besvär er vid er heder! inte ett ord om denna förfärliga hemlighet, som ni tvungit mig att yppa . . Glöm denna person, som redan har glömt er — — och som skall fortfara dermed . . hoppas jag . .
Ernest. Jag hoppas det också!
Frun. Och på det er upprättelse må blifva fullständig i händelse ni fruktar att hafva synts löjlig i [30] Ceciles ögon, så kan ni få återse henne i min närvaro, och förklara henne — —
Ernest. Ja! ja . . det är nödvändigt att jag får återse henne, . att jag får förklara — —
Frun. Jag går att fråga henne om hon anser det passande att återse er . . men min herre! låt den fatala hemligheten hvila i djupet af ert hjerta!