Ernest. Var fullkomligt trygg, min fru! . Jag är en hederlig man, och det finns saker som en hederlig man aldrig upptäcker!
Frun. Jag räknar derpå, min herre! . jag räknar derpå! (går).
Tolfte Scenen.
ERNEST (ensam).
Har man någonsin hört ett mera otroligt förtroende? . jag ryser ännu! . Eröfringen är smickrande, och min ställning serdeles behaglig! . Försmådd af niécen och afgudad af tanten! Åh! nej, nej! så får det inte sluta! Jag måste hämnas både på den unga flickans förakt och den mogna enkans suckar! (han har stannat till höger; Cecile inkommer med Lise från höger och för henne med sig fram på scenen, utan att se Ernest).
Trettonde Scenen.
DEN FÖRRE. CECILE. LISE.
Cecile (till Lise). Du har ju förstått mig?
Ernest (afsides). Cecile!
Cecile. Lemna brefvet, och vänta tills du får förestånderskans svar.