Och så tog han en duk öfver hufvudet och begynte flytta på ett besynnerligt åbäke.
— Herre Gud, Erland! Det ser ut som den gamla kanonen på herrgården! Han måtte väl inte skjuta? 79
— Gör dig inte till ett spektakel — karlen såg så hygglig ut.
— Han kan ju ha krut i fickorna — du är ett sådant godtroget lif, Erland!
— Sitten stilla och praten inte! sa fotografen.
— Rätt som det är, smäller det! Herren välsigne och bevare — — — kved Ingeborg.
— Var nu ingen höna, tös! Bry sig inte om henne, herrn! Hon har aldrig varit »afdagatagen» förr! sa Erland i hastigheten.
Fotografen vred sig för att inte brista i skratt. Sådant var han vand vid på den tiden.
— Sitten nu stilla! Andas först riktigt! Nu: ett, två, tre —
Det dröjde både länge och väl. Ingeborg såg på den vackra mamsellen, så att hon till slut såg sju solar.