— Seså, tack! Nu är det gjordt, sa karlen och försvann.
— Det var i elfte timmen! stönade Ingeborg. Hade det dröjt en kvart till, hade jag dånat — usch, allting vill vända sig i mig.
— Det är nog inte bättre med honom därinne, hviskade Erland. Hör så det plaskar — han badar nog vatten på pannan. Jojo, så’nt frestar. Hvem vet hvad han läser för trolldom?
— Bara vi inte få igen det på sotsängen! suckade Ingeborg.
Dörren öppnades och karlen kom ut med en glasbit i handen.
— Utmärkt! Fruntimrets krusiga hår står så stiligt.
— Jag kände också, hur det reste sig på hjässan, sa Ingeborg. 80
— Om ni ser mot min ärm — nej, kom inte med tassarna!
— Jesses, tös! Visst är det din peruk — som en törnbuske!
— Jag kan inte se ett tecken — det är som jag kikade i en blanksmörjebutelj. Men säger han det är bra, så är det väl bra — annars är det hans skam.