Sällan matas katten ordentligt någonstädes, där han icke hålles blott som sällskapsdjur; man anskaffar honom och låter honom sedan sörja för sitt underhåll, inbillande sig att han lefver på råttor och möss. Egendomligt nog taga dessa djur dock ingenstädes slut, men väl försvinna småfåglarna. Råttorna och mössen äro försiktiga, de känna faran och hafva lärt att akta sig, men småfåglarna äro dumma, mindre varsamma och därför lätt fångade; hvarför skulle katten icke föredraga dem? Från solnedgång till uppgången ströfvar en sådan vildkatt omkring milslångt från hemmet, ja äfven på ljusa dagen. Man kan tänka sig hvad han därunder uträttar på marken och i träd.
Därför bör hvarje vän af småfågel föra ett hänsynslöst utrotningskrig mot jagande kattor, och sådana äro de flesta; ty det arbete, som folk tror att detta rofdjur gör, kan utföras mycket grundligare med några fällor och gift, litet kunskap och något energi, om man icke är lat och likgiltig.
Åtskilliga "kissor" har jag tagit med fällor och skjutit ned från hålktaken, ty dessa privilegierade stråtröfvare, som icke kunna åtkomma hålkarnas innehåll och förgäfves försöka att med tassar och klor hugga åt sig de ängsligt kringflaxande fåglarna, sitta dock liksom till förtret i timtal på hålktaken; detta är tillräckligt för att under kyliga dagar äggen i boet hinna kallna eller de späda ungarna stelna; äfven därför är katten alltid välförtjänt af ett skott.
En annan ännu mindre beaktad fiende till alla småfåglar, som bygga på marken eller i dess närhet, är den i södra Wiborgs län tyvärr mycket allmänna huggormen. Sådana har jag flere gånger dödat, sedan de förtärt rofvet och stinna däraf legat nära det på ungarna plundrade nästet, under mina vandringar i trakten dit vägledd af de ömkligt pipande föräldrarna.
Gråsparfven kan visserligen icke direkt påstås vara en fiende till småfåglarna, men han är en efterhängsen och trätgirig slagsbult och skadar indirekt genom att ofreda och fördrifva dem, helst där han i mängd förekommer, och måste därför anses vara absolut skadlig. Af nyfikenhet eller för att göra förtret åt andra fåglar inkräktar han hvarje nyuppsatt hålk, äfven om han icke ämnar bosätta sig där, och fördrifver andra där boende fåglar oftast endast af okynne samt dödar eller kastar ut de späda ungarna, om föräldrarna icke förmå göra motstånd.
Svagare fåglar anfallas därvid med näbben och starkare äro utsatta för ett ständigt och närgånget ofredande åtföljdt af den retsamma välkända sparflåten, som oroar och fördrifver dem. Utom hålbyggarena försvinna äfven andra mindre fåglar ur hans närhet, och den ringa nytta han såsom hufvudsakligast fröätare gör genom att i nödfall förtära någon mask eller larv i trädgården är ganska problematisk mot den skada som sker, då de fåglar fördrifvas, hvilka uteslutande lefva af insekter.
Därför bör sparfpacket utrotas, om man vill samla nyttiga småfåglar och sångare omkring sig. Detta är dock icke så alldeles lätt gjordt och ny invasion infinner sig ständigt; det lyckas dock bäst under vintern och häckningstiden på våren att decimera sparfvarnas mängd.
Under vintern samla de sig i stora svärmar, och vänjer man dem då att finna föda framför stall och lador, komma de dit från hela trakten samt äro lätt fångade med s.k. slagnät eller skjutna med bössa. Under häckningstiden förstör man bona, men sparfven är en envis krabat, och tycker han om platsen bygger han strax på ett nytt ställe, hvarför det är bäst att äfven då taga till bössan.
Visserligen kan man själf uträtta ett och annat till småfåglarnas skydd, trefnad och förökning, men det som sker i liten skala kan ej bli af stort inflytande, då försöken göras här och där. Intresserade personer borde gemensamt bilda stora, vidt utgrenade föreningar, som i en hel landsdel toge saken omhand och bland befolkningen spridde skrifter till undervisning och möjligen läte förfärdiga och mot ringa ersättning tillhandahölle hålkar; hufvudsakligast borde dock i skolorna ungdomens intresse för denna nyttiga och nöjsamma sport att skydda och föröka småfåglarna väckas och underhållas. Det göres så mycket för annan sport, hvarför icke äfven för denna?
Om tillverkning af fågelhålkar.