Här kring villan har jag sedan flere år hvarje vår 10-15 par starar bosatta, hvaraf en del nära köksträdgården; där uppehålla de sig dock sällan, men flyga långa vägar ut på byns åkrar efter föda.
Uti samma hålkar af storleken B bygga äfven göktytan och den mindre hackspetten, om de hängas 3 till 8 meter högt på mera undangömda ställen uti park eller vid skogskanten.
Den grå flugsnapparen (Muscicapa grisola) föredrager att bygga sitt bo vid hus under taket och uti öppna lador och lider, där blott en möjlighet att säkert placera redet finnes. Den är lika närgången som rödstjärten och bosätter sig liksom han i verandor och skjul, som icke kunna stängas. Man uppsätter åt honom hålkar af formen C, 4 till 8 m högt på för vinden skyddade väggar under simser eller tak, äfvensom i fristående träd invid gräsplaner och trädgårdsland. Denna fågel tycker om att ha vidsträckt utsikt från nästet och sitter oftast i närheten däraf, spejande efter insekter, dem han med stor färdighet fångar i flykten. Han bygger gärna på 150 X 150 mm stora brädlappar försedda med kant, som spikas upp under de takstolsändar som bära gafveltaket intill väggen, blott hvarken sol eller regn når dit. Ett flugsnapparepar har flere somrar häckat här vid villan under ett öppet balkongtak, där folk och barn ständigt uppehöllo sig under rufningstiden inom några meter från boet. De infunno sig genast, då taket blifvit färdigt, och lade redet på ett bräde af listen där innanför. Att där flere gånger målades störde dem icke, och lyckligt födde de upp sina 4 till 6 ungar samt hafva hittills återkommit.
Dessa fåglar bygga här äfven på hyllor, högt uppspikade på nakna stammar i parken invid någon öppen plats. Dessa hyllor ha gjorts af större näfverstycken, som i lutande ställning spikats fast vid träden, sålunda att däremellan och stammen bildats som en ficka, stor nog för att rymma det lilla redet. Sådana tillfällen för boets anbringande ha äfven begagnats af rödstjärten och svart och hvita flugsnapparen, helst om ett liknande näfvertak fästats på något afstånd däröfver till skydd mot regn. Så gjorda se de helt naturliga ut och äro omtyckta af fåglarna.
Ärlan (Mutacilla alba) bygger äfven, då inga större stenrösen eller af bullersten upplagda gärden finnas att tillgå, i nödfall uti hålkar af formen C, om de uppsättas högt under framskjutande tak liksom för ofvannämnda fågel, dock icke i träd. Ärlan bor helst mera öppet i närheten af trädgårdsland, ängar och åkrar, där hon söker föda, därför böra hålkar för henne uppsättas minst 3 meter högt på skyddade ställen under taken af byggningar, där äfven små hyllor lätt kunna anbringas; dock kommer hon icke, om kattor finnas i närheten. Här på villan byggde ärlor under det öppna tornets golf 12 m högt, och innan man visste af boet, gick man ibland på de glesa bräderna omedelbart däröfver; honan flög då visserligen bort från äggen, men återvände snart och fick sedan vara i fred, ty man undvek att gå dit tills ungarna voro utflugna.
Rödhaksångaren (Erithacus rubeculus), denna vår lilla flitiga och rätt angenäma sångfågel, bygger visserligen sitt bo oftast nära marken uti grunda håligheter under rötter af stora träd, i låga buskar och ruttna stubbar eller i det ris och de torra löf som samla sig i mångstammiga al- och videbuskar, men han inkvarterar sig dock äfven uti hål i gamla träd som ligga mer än en meter öfver marken och uti väl undangömda hålkar.
I täta busksnår i trädgårdar, hagar eller vid åstränder, undangömdt och nära marken, anbringar man åt denna fågel hålkar af storlek A; dessa behöfva dock icke göras alldeles så djupa, afståndet från flustret till bottnen är nog med 65-75 mm. Äfven bygger han i liggande hålkar af samma sort, hvilka förses med ett hål af 40 mm tvärmått midt på den ena bottnen och läggas på marken, väl gömda under buskar, och täckas så godt som möjligt med torra löf och mossa. Af samma material bör äfven så mycket läggas löst i båda sorterna hålkar, att det fyller dem upp till flustret, sedan städar han åt sig själf.
Denna fågel trifves gärna nära människoboningar, om där finnas täta buskar, och bör han hyllas för sin trefliga sång, dock får han sällan där vara i fred för möss, råttor och de öfverallt kringstrykande kattorna.
De andra hålbyggarna äro mera sällsynta, och då jag icke sysslat med bosättningsförsök åt dem, förbigås de här.
Det är icke mycket besvär och kostnad för en naturvän att syssla med småfåglarnes bosättning, men det är en angenäm förströelse, som gifver nöje och gör nytta.