Illustrationer.
Ruovesi.
Ångaren "Storfurst Wladimir" i Tammerfors hamn.
Jaktparti med ångbåten "Elias Lönnrot".
Muurola kanal.
Gustaf Adolf Öster.
Teiskola gård.
"Sommarbo" villa i Teisko.
Fågelhålkar.
Till läsaren.
Meningen med utgifvandet af dessa "Muntra minnen från mellersta Tavastland", d.v.s. från staden Tammerfors och dess omgifningar inom ett par mils omkrets, är icke att gifva någon historik af ortens under sistlidna halfva sekel så att säga amerikanskt snabba uppblomstring, men väl att efter anteckningar och minnet skildra stadens sjökommunikationers ungdomstid under femtio- och sextiotalet, samt de vattendragen kring staden då trafikerande ångbåtarnas tillkomst, öden och äfventyr äfvensom jakten och fisket i trakten på nämnda tid.
Detta gör jag i den förhoppning att dessa små historier och skisser komma att intressera och roa såväl den, som varit med då och känner till staden sådan den varit, som äfven andra, hvilka icke kunna minnas tiden, då man färdades till och från orten endast utefter landsvägarna, då posten anlände och afgick blott två gånger i veckan, då gatorna under den mörka årstiden upplystes med en talgdankslykta uti hvarje gathörn, samt förutom grisarne haren och vargen icke voro sällsynta trafikanter inom stadens hank och stör.
Hvad jag från femtiotalet har att berätta är till största delen mig meddeladt af dåvarande bruksförvaltaren vid T:fors masugn Joh. Fred. Gefwert samt från annat tillförlitligt håll, men hvad efter 1861 anförts har jag varit med om.
Ändamålet är att icke låta roande om ock oviktiga händelser från ett för staden intressant skede, hvilka sakna berättigande att på annat sätt bevaras, förfalla i glömska. Dessa minnen ega till större delen värde endast för mig, men kunna dock, som jag hoppas, äfven bereda nöje åt andra såsom skildringar från den tid, då det började gå framåt i landet och då det fanns godt om skog, villebråd och fisk i Tavastland.
Hvad ångbätshistorierna beträffar så kunna de väl egentligen endast såsom minnen från teknikens ungdom i landet vara af intresse för tekniker, och den som ej är det gör kanske klokast uti att förbigå det rent fackmässiga däruti, ehuru jag bjudit till att belamra berättelserna med så få tekniska förklaringar och termer som möjligt; men den som är road af jakt och fiske, och det är säkert äfven mången ingeniör, han har nog lika roligt som jag haft såväl åt de förra som af jakt- och fiskehistorierna från mina sportupplefvanden.
Det finnes tryckta historier om jakt och fiske af flere slag. En del äro intresseväckande och roliga om ock icke alltför nogräknade med sanningen, en annan del äro fullt tillförlitliga, men i afsaknad af allt muntert, hoc est tråkiga. Den förra sorten kan med nöje läsas af en icke sportsman medan den senare endast är tillkommen för teoretiker, statistiker och andra nogräknade specialister på sportområdet, d.v.s. detsamma som osmältbara för dilettanter och vanliga människor. De roliga jakt- och fiskehistorierna bruka visserligen vara något misstänkta för öfverdrift och upprydande tillägg, hvilket man på tyska benämner "Jägerlatein", äro därför ökända och ringaktade af finfina sportare, men hvad gör väl det, om de uppfylla sitt ändamål att roa?
Det må vara både si och så med påståendet "att litet ljuga pryder tal", men nog beror det bra mycket på hur en historia berättas, om den skall höras och läsas med nöje och göra den effekt, som väl är berättarens mening, utan att han därför behöfver gå långt ifrån sanningen och som man säger "pryda sitt tal".