— Fin om truten går aldrig säker. Maka dig jänta.
Men Tilda flyttade sig ännu närmare, tog sitt förkläde och gjorde en åtbörd, som om hon ville torka magistern om mun. Jon steg då fram och närmade sig. När magistern fick se honom, sade han:
— Tag bort henne.
Jon sade:
— Det har en väl inte hört förr, att Ekmarck är blyg för ett kvinnfolk, som vill pussas.
Magistern blåste nu upp sig väldeligen.
— Du est en luns, Jon. Tror du, att jag som lever bland fröknar och mamseller, vill bli kelad av en bondkvinna? Det skulle vara, om hon vore riktigt mjuk i hullet och vit i hyn. Ja, en lilja, din luns, eller en ros. Inte omakar jag mig för en vanlig åkervippa.
Jon betraktade sin kvinna uppmärksamt och med bekymrad min. Slutligen sade han:
— Inte för att jag ser någonting hos henne. Men det vet väl magistern, vad hon var fjäsad.