Nej. Det är jag. Men var snäll och inte åbäka dig. Jag är ledsen nog ändå. Jag visste hela tiden, att det hänt en olycka. Jag kände mig så beklämd. Men jag visste inte, vad det var. Förrän jag kom tillbaka in i skrivrummet.
Ludwig gick mot skrivkabinettets dörr; fru Olga reste sig hastigt och följde honom. Förödelsen var fullständig, hela golvet översållat med små fina lerskärvor. Att åter sammanfoga dem var otänkbart.
Kors i jissi namn! upprepade Ludwig, satte sig på huk och rörde om bland skärvorna.
Hur gick det till?
Hon förklarade:
Jag satt där vid skrivbordet och tänkte på någonting allvarligt. Då började väckarklockan pingla. Jag blev ohyggligt nervös. Jag sprang upp och rusade ut i sängkammarn. Jag hörde att någonting föll och krasade bakom om mig och jag kände att det hade hänt en olycka. Men jag hade inte en tanke på Eros.
Kors i jissi namn! upprepade Ludwig för tredje gången; tillade:
Det här skulle Jan-Petter ha sett!
Bet sig i tungan, ty fru Olga brast åter i gråt.
Eros var eller hade varit en grekisk vas, en vit lekyth. Jan-Petter hade köpt den av en parisisk antikvitetshandlare för 10,000 frs. Kännare, som besökt Larsbo, hade kallat den sällsynt i sitt slag, ty Eros brukar ej förekomma på dessa gravvaser. Dessutom var den signerad ehuru med oläsliga bokstäver. Jan-Petter påstod sig dock tydligt urskilja namnet Hieron, och det stod också mycket riktigt Hieron, om man antog att bokstäverna voro latinska, vilket åter illa stämde med den uppgivna fyndorten, Kreta. Hur som helst så var det en egendomlig och dyrbar vas och den hade kostat 10,000 frs. Jan-Petter placerade den vackra pjäsen i sin hustrus skrivkabinett och just framför den dörr, som ledde till hans eget sovrum. En egendomlig plats, kan tyckas, men Jan-Petter ville kanske därmed betona, att dörren var den enda dörr i huset, som aldrig öppnades. Den var reglad och dold bakom ett draperi. Vasen hade således stått där i fred och intet ont hade hänt den. Men nu var den krossad.